7 Juni

Gick och la mig vid 3 i natt, då blev det tyst på Oscar, men det berodde nog mest på att han fick sova bredvid mig.

Var ganska så sjukt trött i morse när jag gick upp, dessutom så skulle jag behöva få tag på vår BVC-tant. Vi har en läkartid åt Oscar nu i veckan och jag ville ändra den till eftermiddagen då jag känner att jag inte är någon morgonmänniska. Känner att jag vill gärna ha den tiden också då Oscar har några konstiga ryckningar i benen och armarna, och jag blir lite orolig att det är något allvarligt fel. Så jag vill inte flytta fram tiden och jag vill inte sitta "flera dygn" inne på barnakuten om jag inte måste.

Alexander var vaken jättesent igår och var på ett jättepissigt humör idag. Bara gnäll och skrik och sura miner. Och tjat om att vi ska göra allt. Han satt här på förmiddagen och gjorde pärlplattor, men det gick inget bra och han fick ett vansinnesutbrott för att pärlorna ramlade omkull och jag skulle minsann göra det där.

Men sedan stövlade han iväg och dammade igen diverse dörrar och det var bara gnäll och grin, hämtade sin gubbe-kudde och marscherade med bestämda steg in till sängen. Typ som en äkta fjortis.

Efter fem-tio minuter kommer han ut ur sitt rum igen och är på strålande humör igen, snacka om att ha humörsvängningar värre än PMS ;)

Resten av dagen var det bara tjat och tjat och tjat så jag höll på att bli vansinnig.Sedan på kvällen gick jag och Alexander ut på en promenad och han åkte på sin sparkcykel. Då var det strålande humör igen och vi hade det jättemysigt ute. Varför kan det bara inte vara så varje dag, hela tiden?