3 Juni

Idag var det en liten avslutning på dagis för de barnen som går vidare till lekis i höst. Eller ja, det heter väl inte lekis längre, men jag kommer alltid kalla det för lekis endå, även om det är lite mer skolanpassat idag.

Vi blev lite sena iväg i morse, och Alexander var jättetrött. Sa till honom att är han SÅ trött så är det inget tvång att gå, men världskriget hade redan brutit ut innan han fått på sig kläderna. Det var alla möjliga fel, kläderna satt snett, han var trött, kalsongerna för små, Kjell råkade peta på hans tröja osv osv.

När vi efter mycket om och men tog oss ut fortsatte grinandet och pipandet på sparkcykeln. Sa åt honom åter igen att antingen går vi hem eller så snabbar han på nu. Firandet skulle bara vara mellan 9-11, så skulle han hinna vara med kändes det inte som ett gyllene tillfälle att bli supersen.

Men tillslut så kom vi efter mycket om och men fram. Skyndade mig hem för att kila med Pricken och invänta barnvagen. M fick hämta på dagis idag, och det är nästan så att jag ska fira själv att dagis är slut för denna säsong.

Tycker inte att verksamheten ger ett dugg. Faktum är att denna verksamhet suger betydligt mer energi än vad man får tillbaka. De är bara där och leker en stund och jag ser det som en ren och skär barnpassning jag inte ens behöver ha. Tycker att Alexander har betydligt mer ut av att hitta på saker hemma. Nu för tiden när man frågar hur det var på dagis svarar han alltid att han inte ens kommer ihåg vad han har gjort.

Tidigare när de gjorde mer saker på dagis, som utflykter eller så, tror jag det gjorde ett betydligt större intryck på honom, för sådana saker kommer han ihåg iallafall och pratar väldigt mycket om. Men jag fick iallafall höra att de ska göra en utvärdering till hösten hur denna verksamhet har fungerat, och om de har sparat så mycket pengar som de sa sig göra. Ett par potatisar är tydligen väldigt kostsamma enligt vår kommun.

Men som det ser ut nu så kommer vi till hösten få betala för en verksamhet som jag känner att vi allafall inte kan utnyttja så man har någon nytta av den. Inte kan man heller ta ledigt eller så, för då blir vi av med platsen helt och hållet, vilket krånglar till det när man ska ut och jobba igen. Och till sist, det jag verkligen hade kunnat vara utan, nämligen att dessa tider som det är nu, har bara genererat till en massa onödig stress och bråk.

Jag har följt en blogg under en tid, och när jag läser den, så är jag så otroligt tacksam över att jag ändå har ett dagis att bli irriterad på. Jag är tacksam att jag har en skrikig bebis som håller mig vaken på nätterna som ger mig svarta påsar under ögonen. Jag är tacksam att Alexander kan prata på som bara den att öronen trillar av. Jag är tacksam att han kan reta mig till vansinne till sådan grad att man har lust att knöla ner ungen i sophuset. Jag är till och med tacksam att han kan kalla mig för jävla-skit mamma och hota mig med stryk när han inte får sin vilja igenom.

Även om dagarna med barnen oftast är bra och bråkfria för det mesta, så vill man gärna slippa bråk och tjat och bara ha roligt och mysigt tillsammans. Men när jag läser om denna familjs dagliga kamp, med en döende liten bebis, är jag ändå väldigt tacksam att jag kan bli kallad för jävla skit mamma. För mina barn finns kvar, men denna familj kommer aldrig få uppleva detta med sin dotter. För hon kommer inte leva så länge. Man får ett annat perspektiv på vardagen. Bloggen finns här: http://wildaandersson.blogspot.com

Det har varit kanonväder på förmiddagen och efter att Alexander hämtats från dagis trodde M att han skulle få gå ut och sola sig lite. Visst fick han gå ut, men då gick solen i moln ;) Själv satt jag inne och tyckte livet var pest i allmänhet då det ilar som bara attans i de där förbaskade lederna :/

Vagnen kom inte förräns på eftermiddagen, så då blev det lite som lilla julafton. Vagnen kom som ett litet plockepinn med beskrivning på tyska, men se på fan så fick jag / vi ihop den. Vi stötte dock på ett litet problem, där man skulle sätta fast hjulaxlarna. På ena sidan gick det inte så bra att få fast den, så jag bad M om hjälp. Det gick inget bätttre för honom heller för man var tvungen att ta i som bara den. Sedan tjafsade han om att man var tvungen att fila bort någon plastplupp i ett rör, annars så skulle det inte gå att få fast.

Nästa problem blev ju då att vi inte äger en sådan fil. Och jag bara skulle ha vagnen klar typ NU. Men åter igen fick vi det bevisat att rätt man på rätt plats är oftast en kvinna, för M satt på balkongen och tjurade med en cigarett medans jag fick ihop vagnen. För med en grillhandske och en köttbank kan man åstadkomma mycket med, till och med sätta ihop en vagn ;)

Nackdelen var att det var lufthjul som var mer eller mindre utan luft, och vi har ingen pump. Vart lite sur endå, då det enligt bilderna på vagen fanns med en skötväska och ett regnskydd, men dessa kom inte med. Skötväskan var ändå ful som stryk och jag hade nog inte använt den endå, men vaddå, det är ju falsk marknadsföring, för jag kunde inte se någonstans i beskrivningen att den INTE skulle ingå.

Jag gjorde några tappra försök att pumpa hjulet endå med det som fanns att tillgå, men var tvungen att inse att jag skulle misslyckas. Åkte ner till Statoil och lånade deras pump, men när jag skulle till och pumpa hjulet kom en karl och frågade om jag behövde hjälp. Han såg väl att jag såg lite bortkommen ut tror jag ;) Och det med rätta må jag säga, för detta var första gången jag ens såg en sådan där grej.

Eftersom sommarlovet börjar imorgon, och vi inte kommer att fara någonstans i sommar, känns omöjligt med en bebis, så tänkte jag testa en grej. Jag ska testa att "semestra" i lilla Falun. Så billigt som möjligt dessutom. Eftersom "alla" säger att det dels inte finns något att göra här, och att "allt" är dyrt och kostar en massa pengar. Så nu tänkte jag att vi ska försöka hitta på en aktivitet varje vecka under sommaren, och med aktivitet menar jag då enbart sådant som vi kan göra utanför vår gård ;)