14 Mars

Fy sjutton vilken helg det har varit. I torsdags kväll åkte jag in till förlossningen, då dessa "mensverkar" inte avtagit. Mycket riktigt visade det sig vara sammandragningar som de lyckades stoppa upp.

De konstaterade att jag är väl ett hopplöst fall som kommer få mina kids för tidigt helt enkelt, och varför det är så vet man inte. Även denna kommer komma för tidigt tror de, men ju längre det dröjer desto bättre är det.

Fick ligga kvar på förlossningen tills igår, då blev jag nerkörd till BB på oförlösta sidan för observation. Blev utskriven idag med order om att ligga/sitta helt still. Får gå på toaletten på sin höjd ungefär.

Blev sjukskriven i två veckor, men det ska ju bli intressant att se om min sjukskrivning blir godkänd av FK, för en graviditet är ju inget sjukdomstillstånd enligt dem. Och föder jag för tidigt så påverkar ju inte det min hälsa. Dessutom så är jag ju inte fysiskt hindrad på så vis för att kunna jobba, men resultatet blir ju på bebisens bekostnad. Så föder jag inte inom dessa två veckor ska jag på återkontroll och blir eventuellt sjukskriven nån vecka till, beroende på hur läget ser ut.

Det var ganska jobbigt att ligga inne på förlossningen när man inte skulle föda själv, och lyssna på dessa andra kvinnor som skrek rätt ut av smärta. När Alexander föddes hade man ju inte en aning om vad som väntade, men det vet jag ju nu vilka djävulska smärtor som snart kommer. Hade jag varit där för att föda själv hade jag nog varit så inne i min egen bubbla att jag inte hört de andra, men nu fick man ju ångest av att ligga och lyssna och sedan så ska man in dit igen och gå igenom allt detta snart igen.

Frågan är väl om man ens får plats på förlossningen när det väl blir dags, med tanke på att de har bommat igen Mora BB/förlossning, så nu ska hela Dalarna trängas på en avdelning med 7-8 rum tror jag. Nu var det kors i taket lugnt på avdelningen, föddes inte alls många bebisar under min helgvistelse.

Nere på BB fick jag dela rum med två andra tjejer, som satt i samma båt som mig. När jag gick hem konstaterade vi att vi ses troligen igen på 33:an (neonatal avdelningen) då båda hade ett par veckor mer kvar på sin graviditet än vad jag har.

Jag kan säga att det märktes att städ-Hitler (dvs jag) varit borta över helgen. När jag kommer hem ser jag att två stycken i detta hushåll har levt värsta ungkarls-slapp-liv, för det var leksaker, disk, godispapper och cola flaskor "överallt". Alltså inget som hade varit accepterat om jag varit hemma. Så de passade väl på när städ-häxan var utom synhåll.

Kan säga att det kliar i fingrarna att röja upp allt detta, då jag är allergisk emot sådant, men jag får inte. Så jag får väl ägna min dö-tid åt att virka klart bebis-filten jag tänkte ha klar till förlossningen, men som aldrig blir klar pga tidsbrist. Men nu har jag ju all tid i världen att fixa klar den, och om inte annat så börjar det ju dra ihop sig också :S

Men det känns så konstigt, att gå från att vara aktiv från tidiga morgonen till sena kvällen, nu bara ska sitta/ligga still som nåt kolli med en klocka där jag kan ringa efter kaffe eller upp-puffning av kuddarna ;)

Idag har Alexander varit och åkt Barnens Skidspel på Lugnet med svärmor, som är nåt galej Milko sponsrade/fixade. Eftersom alla ungar belönades när de kom i mål, hade han med sig en guldmedalj hem som han är väldigt stolt över. De fick även med sig lite sponsorprylar hem, ett memory med Milkos hela sortiment på bilderna, och en "ryggsäck-tygpåse-jympapåse". Denna tygpåse ville han använda tills vi ska till Lugnet och bada i sommar, och det var väl ingen tokig idé tyckte jag. Det var bara det att han skulle packa den nu, och jag tror någon saknar ett tidspespektiv över hur långa månader verkligen är ;)

Allt annat blev så bak och fram pga detta också. Hade ju tänkt fixa med Alexanders kalas för sina kompisar, men det blir det ju inget av med nu, det kommer att få bli i efterskott.

Likadant är det med körkortet. Hade tänkt boka lite lektioner nu i veckan och fixa hakbanan, men det får ju också vänta.

Alexander har tyckt det har varit jättejobbigt nu när jag varit inlagd. Han har gråtit i telefonen nästan varenda gång vi pratat och sagt att han saknat mig. Så bestämde han sig för att han skulle rita ett par teckningar åt mig som överraskning när jag kom hem. Och det var de sötaste teckningar jag sett på länge.
En teckning föreställde mig oh honom, där han gråter för att jag var tvungen att åka. Den andra teckningen var både han och jag glada på, för den föreställde det ögonblick jag skulle komma hem. Han hade till och med skrivit "A" på sin gubbe och "M" på min gubbe för att vara på säkra sidan vem som var vem *lilla plutten*

Och kvällen avslutades med hemkörd pizza, vilket var riktigt gott för en gångs skull :)